Managements dolda ideologi

– hur censur konstrueras i Sverige idag
Dala-Demokraten, kultursidorna, 2013-05-14

Ekonomistyrning (egentligen Management) dominerar offentlig förvaltning och kulturstyrning i Sverige. Man styr med nyckeltal. Management är fokuserat på kontroll. Det ger oönskade sidoeffekter. Man använder maktmedel för att få kontroll. Vilka maktmedel? Osynliggörande. Vad osynliggör man? Civilkurage och kritik mot systemet. Det blir censur. Ledningen säger att:

– Här är högt i tak! Alla får komma till tals!

Men om man tänker själv eller är kritisk, blir man tilltryckt. Om man protesterar mot det:

– Här är inte högt i tak! Man blir straffad om man är kritisk!

– har man begått ett värre brott: att tala om censuren. Man blir fast i en griptång mellan förbudet att vara kritisk, och förbudet att prata om denna censur. Det kallas Dubbelbindning. Pratar du ändå, blir du isolerad i en karriärmässig återvändsgränd. På Göteborgs Stadsledningskontor kallas det Kylskåpet.

Managements maktövertagande av det offentliga
Management är ett system för kontroll. Rätt mutter ska möta rätt skruv vid rätt tid och med rätt tidsåtgång. Systemet föddes i den amerikanska fabriken på 1800-talet.1) Det blev Taylorism. Fordism. Och i Japan, Toyota Production Systems (TPS). TPS fick på 1990-talet synonymen LEAN som också används utanför fabriken: LEAN Kommunal förvaltning. LEAN School. LEAN Vårdstyrning. LEAN Cultural administration. Management har dominerat offentlig förvaltning länge. Det infördes på 1980-talet i Sverige och går under namn som New Public Management. Decentraliserat ledarskap. Balanserade styrkort. Nyckeltal. LEAN. Ekonomistyrning. Syftet är att säkerställa produktivitetsökning, ett allt effektivare användande av skattebetalarnas pengar: ökande brukarnytta per skattekrona. Ökande publikantal per skattekrona. Man skär bort ett antal chefsled och styr högt uppifrån med nyckeltal som visar till exempel hur många vård- eller skolplatser verksamheten säljer. Eller teaterbiljetter. De beslutande cheferna är distanserade från verksamheten eftersom de får många arbetare under sig. Mellanchefer som rektorer, kulturchefer och teaterchefer får inte längre tänka själva utan bara administrera beslut uppifrån och sedan kommunicera resultaten tillbaka uppåt. Ett exempel är outsourcingen av icke-konstnärlig personal på Stockholms Stadsteater, ett beslut fattat ovanför chefens huvud men administrerat av chefen. Det är klokt att vara effektiv med skattebetalarnas pengar. Problemet är att Management inte är ett ”neutralt” styrsystem. Det bär med sig en ideologi. Management styr de skruvar och muttrar som arbetarna monterar i fabriken. När arbetarna är lärare och skruvarna och muttrarna elever, blir det en skillnad. Men Management tar ingen hänsyn till den skillnaden. När arbetarna är sjuksystrar och skruvarna patienter, blir det skillnad.
När arbetarna är konstnärer och dansare och muttrarna publiken – då blir det skillnad. Man får det man mäter. Det nyckeltalen mäter blir det viktiga. Antal sålda vårdplatser. Antal publikmöten per skattekrona. Det styr mot en nyliberal syn där kulturen ska bära sig själv. Det som säljer är det folk vill ha. Kvalitet och samhällsdebatt är inga nyckeltal. Att konsten speglar människan och samhället på ett
avslöjande och mångfacetterat sätt, och att detta är viktigt för demokratin – är inte heller ett nyckeltal. Det mäts inte. Osynliggjort. Bortprioriterat. Avrått ifrån. Censurerat.

Ett fallexempel: Stadsdirektörens censur i Göteborg
Stadsdirektören bad mig år 2008 via en konsultfirma, att spegla och utveckla Stadsledningskontorets verksamhet, och att synliggöra brister. Jag fick intervjua tio arbetare och chefer för att sedan skriva tre små interna föreställningar och designa en workshop. Arbetarna sa efter första föreställningen:

– Vi tycker om att se oss själva och att få skratta. Och att sätta skrattet i halsen. Vi är intellektuella och älskar sånt. Det är lite plågsamt, men mer! Mer sånt!

Vice/tillförordnad stadsdirektör sa efter andra:

– Vi har inte de här konflikterna längre. Och om vi har det, ska de inte tas upp på det här sättet. Och inte av dig.

Jag hade begått två misstag. Ett: uttryckt arbetarnas internkritik högt. Två: uttryckt arbetarnas kritik av censuren, högt. Fastklämd i dubbelbindningens griptång! En offentlig utredning, Thyleforsrapporten hade redan år 2002 pekat på viktiga brister hos dåvarande ledning:

Många, men inte alla intervjuade, berättar om ett klimat som präglas av rädsla, bristande tillit, tystnad och ja-sägande, där uppriktighet och avvikande åsikter straffar sig. Som straff beskriver en del av de tillfrågade att den som blir besvärlig hamnar i karantän, börjar förlora arbetsuppgifter eller blir övertalig.*)

Rapporten stämde med mina intervjuer 2008. Man bestraffade intern kritik. Det kallades Kylskåpet. Jag blev rädd. För vad? Att stadsdirektörens rädsla för intern kritik skulle leda till försök att svartmåla mig. Mycket riktigt: Projektet avbröts. Vice/tillförordnad försökte påskina att jag hade missförstått uppdraget och att de kunde bryta kontraktet utan att betala. Med mig som syndabock. Management-konsulter jag känner, tröstar mig. Detta är ”jättevanligt” i deras värld:

– Säger du sanningen åker du ut med huvet före. Säger du vad uppdragsgivaren vill höra får du hur mycket jobb som helst.

2011, tre år efter mitt avbrutna projekt, fick Stadsdirektören avgå. Föregiven anledning var att hen hade undvikit att ta tag i, eller informera om, en viktig konflikt som till slut hamnade i massmedia, Upp-skandalen.

Management skapar avskärmade chefer. Management är ett sätt för en osäker eller okunnig chef att uppnå en känsla av kontroll. Säkerheten baseras inte på att man känner sin personal. Eller att man kan sin verksamhet. Man kanske är rekryterad på sina meriter som chef för en helt annan verksamhet, Räddningstjänsten i fallet med Stadsdirektören. Man kan då inte den nya verksamheten, till exempel kommunal styrning eller kultur. Känslan av säkerhet baseras inte på att man är i kontakt med verksamheten och vet vad som egentligen pågår. Säkerheten baseras på att man får nyckeltal. Man förblir:

Distanserad.
Avskärmad.
Okunnig.

Människor kan vara konfliktundvikande och rädda, även utan Management. Men Management är ett effektivt sätt att dölja konflikter och sin egen rädsla i stora organisationer. Att undvika konflikt och att inte ta tag i sin distans från verksamheten blir institutionaliserade drag hos ledningen för stat, kommun och landsting. Gäller det även kultur- och teaterchefer?

Vi behöver tala om Managements konsekvenser i svensk offentlighet. Vi behöver jämföra nyckeltalsstyrning med ett kunnigt och engagerat ledarskap. Våra nämnder behöver ge andra, och tydligare, uppdrag till sina generaldirektörer. Frågan är: har vi tillräckligt med reflekterande politiker? Och finns det kompetenta chefer nog? För att få igång en process? Management är toppstyrning och måste därför förändras uppifrån. Men vi tvingar bara fram den förändringen genom tydlig och kunnig offentlig kritik. Politiker och förvaltningschefer förstår ännu inte Management. Vi måste därför tala om censuren.

Jonas Fröberg är dramatiker och skådespelare verksam med Teater Spira. Han förbereder ett konstnärligt undersökande med element av scen, text och sociala processer, där Managements inträde i Sverige står i fokus. Arbetstitel: ”Den osynliga statskuppen”. Vid sidan av det arbetar han med en ungdomsgrupp som skriver ett läromedel för lärare om hur man kan arbeta med skoltrötta ungdomar på gymnasiet: ”Att inspirera skoltrötta” med utgivning 2014. Jonas fick Västra Götalandsregionens kulturstipendium 2011.

1) Manufacturing rationality (Yehouda Shenhav, Oxford University Press, 1999)
* Thylefors utredning klar om Stadskansliet och Bodin (Vårt Göteborg, 2002-01-31)